Säkra arbetsplatser II - Förändringar i produktionen och vikten av säkerhet
Inom industrin sker utvecklingen snabbt och förändringar av olika storlek sker i stort sett löpande. Förändringarna kan gälla ny utrustning, robotisering, organisationsutformning etc. En förändring påverkar dock ofta verksamheten bredare än vad man tänker och fler än de närmast berörda medarbetarna berörs. Därför krävs vid planerade förändringar att man tar ett helhetsperspektiv på säkerheten.
Riskanalys, begrepp
Viktiga standarder:
- ISO 10218-2:2011, Robot systems and integration
- ISO TS 15066 (2016), Collaborative Robots
- ISO 12100, Risk assessment and risk reduction
- ISO-TR 14121-2, Risk assessment – Part 2: Practical guidance and examples of methods
För varje identifierad bedöms parametrarna A, S, O och F ovan. Viktigt att dessa parametrar bedöms oberoende av varandra.
Exempel på riskkällor (mekaniska) från ISO 12100, annex B.1:
- acceleration, retardation
- rörlig del som närmar sig en fast del
- skärande delar, vassa kanter
- fallande föremål
- höjd från marken
- kinetisk energi
- instabilitet
- maskinens mobilitet
- ojämn, hal yta
- roterande delar
Exempel på risker att överväga i riskanalys, enligt ISO TS 15066:
- Robotkaraktäristik, t ex last, hastighet, kraft, moment, vridmoment, effekt, geometri, yta och material
- Förutsättningar att klämma sig (sk quasi-static contact) i roboten
- Operatörens position i förhållande till roboten (t ex arbete under roboten)
- Risker relaterade till gripdon och arbetsstycke, inklusive brister i ergonomi, vassa kanter, tappade arbetsstycken, utstickande delar, arbete med verktygsväxlare
- Operatörens position och rörelse med hänsyn till fixturer, väggar mm och position av fixturers risker
- Fixturkonstruktion, hur klämmor är placerade och används, etc
- Bedömning om kontakt mellan robot och operator kan innebära klämning eller inte, och vilka kroppsdelar som är berörda
Riskindex enligt ISO TR 14121-2 härleds ur nedanstående graf, risk index större än 2 innebär att riskreducerande åtgärd krävs:
Maskindirektivet – AFS 2008:3 Maskiner
Europaparlamentets och Rådets direktiv 2006/42/EG även kallat Maskindirektivet är överfört till svensk rätt via Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2008:3 Maskiner.
Benämningen ”Maskindirektivet (MD)” är allmänt känt och kommer att användas fortsättningsvis i denna text och syftar då på AFS 2008:3 Maskiner.
- Maskindirektivet är ett tillverkardirektiv, som används under konstruktions- och tillverkningsfasen för att uppfylla de ”De grundläggande hälso- och säkerhetskraven” som anges i Maskindirektivet.
- Maskindirektivet gäller för varje enskild maskin då den släpps ut på marknaden första gången.
- Maskindirektivet gäller som lag i den stund maskinen släpps ut på marknaden och fram till den tas i drift.
- Det är endast den som betraktas som tillverkare som kan ställas till svars om maskinen inte uppfyller gällande lagkrav då den släpps ut på marknaden.
Man skiljer på fullbordad maskin och delvis fullbordad maskin.
Fullbordad maskin:
- Maskin som är komplett för sitt syfte och ska uppfylla alla relevanta krav som anges i maskindirektivet innan den släpps ut på marknaden.
Delvis fullbordad maskin:
- Maskin som inte är komplett och som är avsedd att kompletteras eller sammanfogas med andra maskiner, så att de bildar en fullbordad maskin.
- Ska ha en försäkran om överensstämmelse men inte CE-märkas.
Maskindirektivets ”Väsentliga krav” benämns ”Grundläggande hälso- och säkerhetskrav på konstruktion och tillverkning av maskiner”. Detta är huvudrubrik i bilaga 1 i maskindirektivet.
- Det är kraven i bilaga 1 som alla produkter som omfattas av maskindirektivet måste uppfylla för att få användas inom Europeiska unionens gemensamma marknad.
- Det är dessa krav som tillverkaren försäkrar är uppfyllda genom att upprätta en försäkran om överensstämmelse och CE-märker.
Allmänna principer för Bilaga 1
Tillverkaren ska alltid säkerställa att en riskbedömning görs för att fastställa de hälso- och säkerhetskrav som är tillämpliga på maskinen. Tillverkaren ska utföra en riskanalys för att identifiera alla riskkällor som maskinen kan ge upphov till. Denna riskanalys ska göras även om tillverkarna använder en harmoniserad standard. Detta beror på att det inte kan förutsättas att en harmoniserad standard täcker alla tillämpliga krav.
Den som släpper ut en maskin på marknaden under eget namn eller varumärke - är den som betraktas som TILLVERKARE. Dessutom gäller att den som Väsentligen ändrar eller bygger om en befintlig CE-märkt maskin, kan komma att betraktas som tillverkare.
Per Stålberg
Taggar
Artikeln är taggad med följande taggar. Klicka på en tagg för att se alla artiklar med samma taggning.