Folk brukar fråga mig vad jag jobbar med. När jag säger Digitala Stambanan kommer nästa fråga automatiskt: Vad är det då? Tja, hur mycket tid har du till övers...?
Digitala Stambanan är ett visionärt och utforskande samarbetsprojekt om framtidens effektivisering, digitalisering och värdeskapande i industriella värdekedjor. Visionen om den framtida digitala stambanan är att den ska möjliggöra digitalt samarbete mellan människor, maskiner och system, både inom enskilda organisationer, men även mellan dem. Det är inte enbart viktigt att möjliggöra informationsutbyte mellan system-system utan även mellan människa-system eller system-maskin.
I projektet arbetar vi på en övergripande nivå med en förklaringsmodell för att förtydliga vad en digital stambana kan innebära och medföra. Men för att komma dit kartlägger vi värdekedjornas specifika problem och möjligheter som kan avhjälpas och automatiseras med hjälp av tekniken. Målet är att öka förståelsen för potentialen i digital omställning och integration av svensk industri. Projektet har 28 deltagande organisationer uppdelat på producerande företag, teknikleverantörer samt akademi och institut. Arbetet fokuserar på 8 olika värdekedjor som tillsammans täcker alltifrån processindustrins tillverkning av råmaterial, via underleverantörer upp till stora OEM’s.
När man sysslar med framtidsinriktade projekt kan det vara bra att komma ihåg att ”Vi tenderar att överskatta effekten av ny teknik på̊ kort sikt, men underskatta den på̊ lång sikt”. Det citatet har kommit att kallas Amaras lag efter den amerikanske datavetaren Roy Amara (1925-2007). Bara för att de uppblåsta förväntningarna vi har på tekniken idag inte realiseras omedelbart innebär det inte att arbetet som utförs bör ses på som flummigt eller onödigt. Tvärtom måste vi investera ännu mer i byggandet av kunskap och utvecklandet av de goda exemplen. Det hjälper oss att gå snabbare på vår utvecklingsresa och korta ned tiden till industriell implementering.
Vi har inget business case med payback på mindre än 3 år, istället försöker vi skapa en systematik i angreppssättet och kunskap till gagn för svensk industri.
Tekniken är mogen. Digitala stambanans tid är nu! Ni som kan, tänk er tillbaka 15-20 år och reflektera över hur samhället såg ut då och hur det nu ser ut. Ni som kan minnas ännu längre tillbaka ser en ännu större skillnad. Mycket har förändrats på relativt kort tid i våra liv. Vi är ständigt uppkopplade och har alltid tillgång till kommunikation och realtidsinformation som stöd för våra beslut. Nu håller detta på att slå igenom i industrin. Industrialiseringen som under 1900-talet konkurrerade och skapade värde via massproduktion och effektivisering byts nu succesivt ut mot krav på individualiserade produkter, vilket skapar en högre grad av komplexitet. Här kommer digitaliseringen och Digitala Stambanan in som möjliggörare för denna omställning. Enligt mig är det inte tekniken som är utmaningen utan hur man tillämpar den. Digitalisering eller digital transformationen handlar ur mitt perspektiv om att se över och driva förändring av hur vi arbetar och vad vi arbetar med. Tekniken är ett verktyg, men det svåra är att förändra processer, organisationer, företagskulturer och i allra högsta grad människor.
Massproduktionen har genom dess effektivisering skapat silos. Dagens organisationer och sub-organisationer är väldigt duktiga och effektiva på att leverera specifikt värde i en statisk konstellation. Problemet är att inget är statiskt. När vi jobbar i silos har vi svårt att arbeta gränsöverskridande och möta förändring. Om ni tror att er framtid ser ut ungefär som det gjort de senaste åren, satsa då mer på effektivisering och bygg silos. Tror ni istället att framtiden kommer se annorlunda ut är det viktigt att redan nu lägga tyngdpunkten på kunskapsbyggande och innovation, dvs göra nya saker eller göra samma saker på ett nytt sätt. Ett första steg kan vara att ta ett helhetsperspektiv på värdeskapandet, öppna upp silosarna och nyttja vår goda samarbetsförmåga. I en föränderlig värld är silosarnas statiska tid förbi.
Det vi just nu upplever är en stor förändring, som vi kommer minnas lång tid framöver. Covid-19, en pandemi som totalt lamslår människor, företag, länder... en hel värld. Pandemin har även blottlagt sårbarheten i våra globala värdekedjor. Det tog inte lång tid förrän företag stod utan förmåga att producera efter att länder stängt ned och underleverantörer inte kunnat leverera. Företagen jobbar nu ut nya strategier för att säkerställa resilienta värdekedjor för att överleva och kunna utvecklas. Vi har också som människor tvingats in i nya sätt att hantera vår vardag och hur vi förhåller oss till varandra. I många fall har vi har vi hittat snabba vägar att ställa om för att förändringen sker här och nu.
Den industriella digitaliseringen sker inte lika intensivt och förändringen är inte påtvingad på samma sätt som Covid-19. Icke desto mindre är den industriella transformationen nödvändig för att våra industrier ska överleva och kunna konkurrera med resten av världen. Digitala Stambanan vill agera katalysator till industrin för att bygga och sprida kunskap kring framtida arbetssätt och värdeskapandet i värdekedjorna. Det är därför jag brinner för det här projektet. Jag vet också att Sverige har alla möjligheter att ligga i framkant. Vi har förutsättningarna då vi är duktiga på att samarbeta med varandra, har hög teknik och digitaliseringsmognad. Stora delar av våra industriella värdekedjor finns inom landet. Det kan bara bli framgång.