Resiliens - vad är det?

Resiliens kan förenklat sett sägas vara förmågan att bryta ihop och komma igen. Det handlar om hur man klarar att ställa om efter en omvälvande förändring, eller kris, överleva och förhoppningsvis komma ut stärkt av prövningen, ännu bättre och kunnigare än man gick in i det.

En kris definieras ofta som en situation som är omvälvande men relativt ovanlig eller onormal. De omvälvande förändringarna och kriserna kan vara väldigt olika till sin natur och de kan även drabba oss på olika sätt. På individnivå är det kanske en kris om en närstående person dör, men ett dödsfall utgör sällan en nationell kris men tillräckligt många dödsfall på en gång kan anses vara en nationell kris (Tsunamin, Estonia etc.). Vissa kriser som Covid 19 och klimatkrisen är globala och påverkar nästan alla, medan andra som är regionala (kriget i Ukraina, torka i panamakanalen) ändå kan drabba produktionssystemet globalt och ge problem för företag långt ifrån händelsen.

När vi pratar om resiliens och motståndskraft mot kris kan vi alltså göra det på olika nivåer och med olika system i fokus. Planetär resiliens hänger ihop med ekologisk hållbarhet och avser förmågan hos de viktiga ekosystemen att absorbera och överleva drastiska förändringar, denna är givetvis viktig även för samhällets resiliens, som är kopplad till social hållbarhet, som utgör samhällets förmåga att hantera, återhämta sig och vid behov återuppbygga sig vid omvälvande förändringar, katastrofer och kriser. Samhällets resiliens påverkar och påverkas av organisationers resiliens. Organisatorisk resiliens avser tillexempel ett företags förmåga och intern kultur för att med redundans, flexibla arbetsmetoder och innovation främja snabb återhämtning och anpassning till omvälvande förändring och nya situationer. Detta hänger mycket ihop med ekonomisk hållbarhet för organisationen.

För tillverkande företag är det även viktigt att upprätthålla försörjningskedjans resiliens, vilket innebär att man kan hantera störningar som råvarubrist, transportproblem eller avbrott i leveranskedjorna. Dessa kan bero på regionala eller globala kriser, men ibland kan de bero på att en individ styr lite snett på fel ställe (kan resultera i stopp i Suezkanalen). God resiliens på en nivå stöttar resiliensen på andra nivåer och ett misslyckande för resiliensen i ett system eller en systemnivå kan fortplanta sig till andra. Därför är det viktigt för företag att inte bara se till att själva ha en förmåga till redundans och flexibilitet och att klara störningar i leveranskedjan, man behöver också bidra till samhällets och planetens resiliens för att själv komma bättre ut efter en kris.

Om man vill bygga upp sin resiliens kan man arbeta med en beslutsmodell med olika typer av beslut/åtgärder beroende på om man är i en Förberedelsefas, Akutsvars-fas eller Återhämtningsfas. I projektet RESPIRE har vi arbetat med denna övergripande modell (se figur).

Återhämtning innebär att komma ”tillbaka” till ett nytt normalläge. I detta nya läge ska företaget fungera, vara långsiktigt hållbart och lönsamt. Detta kräver att man lärt sig något från krisen och har en förändrings och omställningsförmåga för att kunna bygga verksamhet på ett nytt hållbart sätt i ett nytt normalläge.

Akutsvar är när man är mitt inne i en kris, här gäller det att man är flexibel och kan hantera störningar av de resurser som krävs för att företaget ska kunna uppfylla sin leveransförmåga på ett tillräckligt sätt för att överleva. Det handlar även om att vara adaptiv för de nya möjligheter som uppenbarar sig med de resurser som för stunden är tillgängliga.

Förberedelsefasen är där du som läser detta förhoppningsvis är just nu. Här gäller det att bli förberedd på när det smäller. Känna till sårbarheterna i processer och värdekedjor, samt känna till kapaciteter och förmågor för adaptivitet. Man behöver också ha en omvärldsbevakning för att se om något i omvärlden händer som kan innebära en omvälvande förändring.

Hållbarhetsbedömningen görs för att säkerställa att de åtgärder och lösningar som införs även är långsiktigt hållbara, ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Här gäller det att man kan göra tillräckligt bra bedömningar tillräckligt snabbt vilket ofta kräver att man tränar på att fatta sådana beslut och undersöker vad de hade lett till.

Digitalisering och digitaliserade system kan både förebygga och vara del av orsak till en kris för ett företag. Vissa delar av försörjningskedjan är beroende av digitala betalningssystem, betalningssystem, och rapportering. Om det sker ett angrepp mot dessa kan en kris uppstå på grund av sårbarheterna i systemet, exempel på detta har varit affärskedjor som fått sina kassasystem kapade och då inte kunnat sälja sina varor. Här kan en god strategi vara att alltid ha en funktionell plan B, om X slutar fungera kan jag använda Y istället. Vid en kris behöver man se vilka system och funktioner som är kritiska - need to have - under krisen och vad som är trevligt - good to have - men kan avvaras beroende på vilken störning jag drabbats av.

I förberedelsefasen kan digitala system vara ett stöd både i att få tidiga varningar och i bedömningar av vad som är kritiskt. Här finns en fördel att ha god kunskap om sina leverantörskedjor så att man kan förstå vilka händelser som kan leda till att det blir ett stopp. I åtgärderna man inför kan digitala system och deras utformning vara viktiga för att få långsiktigt hållbara och motståndskraftiga system. Det kan här vara nyttigt att bygga upp sin kunskap på djupet om de digitala system och automatiserade teknologier som man använder eller inför. Det kan dock vara minst lika viktigt att ha god ”analog” systematik och strategier för styrning av sina resursflöden och logistik.

I en krissituation handlar det ofta om att ha mod och självförtroende att fatta beslut även på ofullständig information samtidigt som man ska sträva efter att få mer information som behövs för att vara mer förberedd, det kanske ställer högre krav på personerna än på de digitala stödsystemen.