Starkare tillsammans genom delning av data i skogliga aktörsnätverk

Ett riktigt privilegium när man jobbar med forskning och utveckling är att man får delta i så många olika och intressanta projekt. Jag uppskattar särskilt samarbeten mellan flera, gärna olika, organisationer där gruppen tillsammans har potential att nå mycket längre än var och en för sig genom att alla bidrar med sitt perspektiv. Jag leder just nu ett sådant projekt inom ramarna för Vinnovas Produktion2030 där vi undersöker hur delning av digitala data mellan aktörer i värdekedjan från skog till sågverk kan bidra till ökat värdeskapande och högre resurseffektivitet. Idén är inte ny, men förutsättningarna att lyckas är bättre än någonsin i och med den digitaliseringsresa skogsnäringen är ute på.

Att skörda och transportera virke från skog till industrikund är en komplex verksamhet som involverar många olika aktörer, var och en med sina förutsättningar och drivkrafter. Verksamheten påverkas ständigt av en mängd yttre faktorer, inte minst väderförhållanden som drastiskt kan ändra förutsättningarna på kort sikt. Bristen på relevant information i rätt tid kan medföra svårighet att fatta riktiga beslut, å andra sidan är det inte alltid tillgången till data som är begränsande. Många vittnar tvärtom om att data ofta är otillgängliga eftersom brist på kapacitet, struktur och kompetens begränsar möjligheterna att tillgodogöra sig informationen. Manuell handpåläggning för att plocka fram information ur olika system är också försvårande liksom hinder för att skicka data mellan olika system. Om de olika aktörerna i ett nätverk av affärspartners skulle kunna hjälpas åt genom att dela information med varandra skulle hela systemet kunna lyfta sin effektivitet. Men vad och hur ska man dela med sig och till vem?

Goda relationer och tillit på företags- och personlig nivå är grundläggande för viljan att dela data och information med andra. Det är mycket viktigt att beakta den aspekten genom att säkerställa att var och en har förutsättningar och motivation att bidra med sin del i kedjan. Här brister det många gånger, inte minst när nya systemlösningar tas fram. Dessa kommer sedan inte i tänkt användning då lösningarna inte stödjer ett önskat arbetssätt eller motivation för att använda lösningarna saknas.

När man hör om bristerna i de digitala kedjorna kan det vara lätt att känna lite frustration. Varför händer inte mer? Då kan det vara nyttigt att zooma ut en stund och titta tillbaka på vad som ändå har hänt på senare år, och det är faktiskt en hel del! När jag började på Skogforsk för drygt tio år sedan var ett av mina första projekt en kartläggning av de digitala kedjorna i skogsbruket. Den visade att det fanns en hel del kvar att önska. De data som användes för planering och styrning av de skogliga processerna var ofta dåliga, systemstöden var bristfälliga (om de ens fanns) och gick inte alltid att koppla samman, produktionsrapportering var bristfällig hos många företag och pappershantering förekom, mobiltäckningen var dålig i delar av landet och i transportledet var kommunikationsmedlet ofta telefonen då många fordon saknade datorer.

Sedan vår kartläggning publicerades har data om skogen förbättrats högst väsentligt. Tack vare den nationella laserskattningen kan den svenska skogen idag beskrivas med hög noggrannhet. Produktionsrapportering från moderna skördare sker idag automatiskt, på stocknivå, ofta flera gånger per dag. Uppkopplingen i skogen är mycket bättre idag än för tio år sedan. Användningen av olika typer av systemstöd har också tagit stora kliv. Nu har många av de stora företagen egna databaser där de samlar på sig stora mängder med data. Tillgången på data är inte längre ett problem, däremot gäller det att säkerställa kvaliteten på data och ha kompetens och resurser att hantera och analysera dem. Och som sagt, fundera på hur man genom delning av data och information kan bli starkare tillsammans.